Knä

Knä, knäregion (latin: genu, regio genus) är en kroppsregion mitt på benet (membrum inferiosis) som förbinder låret (femur) med underbenet (crus) och omfattar knäleden (art. genus), knäskålen (patella) och knävecket (fossa poplitea).

Knäregionen avgränsas av två transversella plan: Ett proximalt strax ovanför knäskålens bas (basis patellae) och ett distalt strffvax under det ventrala utskottet under skenbenet (tibia) huvud (tuberositas tibiae).

Lårbenet (os femoris) och skenbenet (tibia) bildar normalt en vinkel på 175° mot varandra. En mindre vinkel kallas kobenthet (genu valgum) och en större vinkel för hjulbenthet (genu varum).

Varför ska man ha knän liksom?! Kan itne någon komma på något bättre?!?!?!

Korsbandsskada

Definition: Skada på främre eller bakre korsbandet i knät. Främre skada cirka 50 gånger vanligare.

Orsak: Främre korsbandet kan typiskt skadas vid hyperextension, vridning av knät förenat med trauma eller ofta helt utan synlig provokation, t.ex. att idrottaren ”fastnat med foten i gräset”. Främre korsbandskada är betydligt vanligare idrottsskada än bakre korsbandsskada och har kraftigare symtom. Bakre korsbandet skadas typiskt vid direktvåld mot proximala tibias framsida, t.ex. utrusande fotbollsmålvakt som träffas på benet. Även varus/valgus våld mot extenderat knä.

Predisponerande faktorer: Korsbandsskada mycket vanlig skada inom lagidrotter som handboll och fotboll. Betydligt vanligare hos kvinnor av förmodligen multipla, delvis ännu ej helt kartlagda, orsaker där hormonella faktorer, anatomisk variation, mindre styrka, nutrition, träning m.m. kan spela in.

Symtom: Främre korsbandsskada ger akut symtom av smärta och en känsla av ”att något gick sönder”, knät svullnar snabbt (inom 6 timmar = stor sannolikhet för korsbandsskada). Pat har känsla av att knät viker sig, är ostabilt. Pat har svårt att gå nedför trappa p.g.a. instabiliteten. (Om endast svårighet att gå uppför är detta prognostiskt bra). Bakre korsbandsskada ger mindre symtom och mindre svullnad.

Status: Knät förblir oftast svullet även efter några dagar med tydliga tecken på hemartros (blod i knäleden), trots initial kompression, kyla m.m. Man bör då remittera till sjukhus på misstanke om korsbandsskada. Vid främre korsbandsskada noteras typiskt positivt Lachmans test (tibia provoceras framåt med en hand medan den andra fixerar femur, med knät i 15-20 graders flexion. Positivt test om tibia förflyttas framåt utan tydligt ”stopp”), och ofta positiv främre draglåda (drag av tibia framåt med knät flekterat 90 grader och foten fixerad. Testet positivt om tibia förflyttas framåt någon cm jämfört med kontralaterala). Vid bakre korsbandsskada är typiskt bakre draglådatestet positivt (motsvarande främre draglåda, men tibia provoceras här bakåt).

Utredning: Röntgen av knät är standardundersökning vid hemartros eftersom man då fått ett ordentligt våld och har att utesluta skelettskada. MRI kan ge diagnosen i upp till 95% av alla korsbandsskador, men begränsas av varierande tillgänglighet och kostnad. Artroskopi är fortfarande det vanligaste sättet att definitivt få diagnos.

Fakta om knäskador – ledband

I knät finns flera strukturer som kan bli skadade vid en olycka. Det rör sig först och främst om sidoledband, menisker, korsband och brosk. I samband med en olycka kan flera strukturer bli skadade samtidigt

Ledbandsskador

Man har ledband på både utsidan och insidan av knät. De kallas också för kollateralligament. För att förstå hur ett ledband kan vara delvis avslitet och knät ändå vara relativt stabilt, ska man veta att ett ledband inte är ett enkelt tunt ledband. Ett ledband består i egentligen av flera mindre ledband som finns i flera lager. Dessa smälter ihop till ett enkelt kraftigt ledband. Vid skada på ledbanden kan det vara allt ifrån en liten spricka i ett av de små ledbanden till total sönderdragning.

En ledbandsskada kan följas av större eller mindre svullnad av knät. Ledbandsskador uppstår ofta vid en kraftig belastning på knät, antingen från insidan eller utsidan, till exempel ifrån en motspelares knä/fot i handboll eller fotboll. Om knät träffas på yttersidan med stor kraft blir det primärt det invändiga ledbandet som skadas eftersom knät pressas ihop på utsidan och isär på insidan. Ledbandsskada kan också uppstå i samband med en vridning i knät utan annan påverkan.

 

Vad ska jag göra om skadan är skedd?

Börja en så kallad ”RICE”-behandling: Rest, Ice, Compression, Elevation:

 

• Rest: Håll benet så stilla som möjligt 

• Ice: Lägg ett tunt stycke tyg runt knät. Utanpå tyget läggs en ispåse eller något annat kallt och till sist anläggs ett elastiskt bandage utanpå isen. 

• Compression: Det elastiska bandaget ska anläggas så stramt som möjligt. 

• Elevation: Placera benet högt.
  

 

 

 

Hur ställer läkaren diagnosen ledbandsskada?

Läkaren kommer att undersöka om knät är svullet. En våldsam svullnad som uppkommit fort kan ge en fingervisning om skadornas omfattning. Det undersöks också om det finns smärtor längs sidoledbanden. Läkaren kommer därefter försiktigt att undersöka om det föreligger någon form av instabilitet. Detta undersöks genom att knät rörs försiktigt från sida till sida, dels med lätt böjt knä och dels med knät sträckt. Läkaren får en känsla av graden av stabiliteten och därmed ett intryck av skadans omfattning.

Ibland kan knät i den akuta situationen vara så ömt att det inte är möjligt att undersöka det ordentligt. Läkaren kan då antingen lokalbedöva knät eller lägga på en skena och undersöka det igen efter 8-10 dagar. Det är sällsynt att det är nödvändigt med en röntgenbild eftersom den bara kan påvisa benskador. Man kan inte se ledbanden på en röntgenbild.

 

Hur behandlas en ledbandsskada?

Allt efter skadans omfattning kan behandlingen variera ifrån ett stödförband i de lätta fallen till en skena på knät i 5-6 veckor i de svåra fallen. Det rör sig om en skena i vilken man kan böja och sträcka knät, men skenan förhindrar rörelser i sidled. Det är väldigt sällsynt att man opererar dessa skador; i regel gör man detta bara om skadan är kombinerad med andra skador.

Det är viktigt att inte börja med någon som helst form av träning förrän knät är helt oömt och känns helt stabilt. Vid de svåra skadorna kan det vara nödvändigt att få hjälp av en sjukgymnast till uppträning. Man ska träna både muskler och balans, till exempel med ett kraftigt gummiband. I början är det klokast att träna musklerna med sträckt knä, eftersom man därigenom minimerar risken för nya ledbandskador.

 

~ av byrestam den 20 maj 2008.